Tornseglarungarna – en tragisk historia

Igår ringde min granne S till mig. Hon bad mig komma för hon hade hittat en liten fågelunge på sin tomt. Jag gick dit och förundrat studerade jag den lille krabaten som med svaga andetag låg i hennes utsträckta hand. Man kunde knappt urskilja om den andades eller inte. Det var en tornseglare. Ögonen var mestadels slutna men ibland öppnades de lite grann. Det syntes att livslågan flämtade svagt. Det var nog inte långt kvar.

Sakta gick vi in i huset och S letade fram en liten kartong så fågelungen skulle få ligga mjukt och i trygghet – i säkerhet för rovfåglar och kringstrykande katter. Jag begav mig hemåt igen. Efter några timmar ringde jag upp S och hon berättade att hon hade hittat en tornseglarunge till inne på sin tomt. Hon hade lagt den bredvid den andra fågelungen och hon försökte mata dem båda med insekter som hon hade fångat. Tornseglaren äter ju inget annat än insekter.

Idag ringde jag upp S och frågade hur det hade gått med fågelungarna. Med låg och sorgen röst svarade hon att ungarna inte hade överlevt natten och när hon vaknade upptäckte hon att de låg tätt intill varandra, förmodligen för att de ville känna trygghet och närhet in i det sista – tills livslågan hade slocknat …